bara dom som vet förstår.

bara dom som vet förstår hur jag känner mig just nu, som i de tidigare inlägget.
vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska ta mig till.
vill bara vara ensam, men då kommer ångesten, umgås med dom jag litar på och har kännt under en längre period just nu.
de finns få människor jag litar på, så vet inte vad jag hade gjort utan min familj nu, är ingenting utan dom. och dom förstår så mycket som ni andra inte gör, dom vet vad jag går igenom. dom vet vad jag har gått igenom nu, dom finns och stöttar mig fast jag surar och blir nere emellan åt nu.

de är inte så lätt som "han" tror, jag vet inte vad jag ska göra. men vill du ha något sagt till mig, säg de då förfan själv, be inte någon annan säga de till dig. är så sjukt trött på de just nu.
aja idag blir de nog mamma & pappa!

familjen; ni är verkligen de bästa jag vet.